Så är sommaren slut (nästan) och hösten kommen (nästan).
Jag är ganska nöjd med min träningssommar. Den inleddes förvisso med en rejäl förkylning, Transformer-passet jag skrev om i förra inlägget blev den sista träningen på ett par veckor. Men så snart jag kände mig någorlunda frisk och när vi installerat oss ute på Sommarön, började jag träna hemma med hjälp av Sats online-pass.
Förutsättningen var förstås att dator och internetuppkoppling funkade hjälpligt, vilket inte alltid var fallet. Men det funkade i alla fall tillräckligt ofta för att jag skulle kunna träna vid tretton tillfällen under fyra veckors tid. En imponerande statistik, faktiskt. Visserligen var de allra flesta pass mycket korta, jag körde en hel tabatapass som bara är cirka 15 minuter, men ändå.
Den bästa effekten av träningen var på humöret. Jag har varit ganska ledsen och nere i sommar, av orsaker som jag inte riktigt vet själv. Jag sörjer pappa förstås, kanske är det inte svårare än så. Vissa dagar, vissa morgnar, var nästan outhärdliga. Då var träningen till god hjälp. Efter ett träningspass mår jag alltid bra.
(Löpning har jag för övrigt helt lagt ner. Om någon undrar alltså.)
Sedan vi kom hem för drygt två veckor sedan har fortsatt med min lunchträning två gånger i veckan. Transformer eller Crosstraining och cykling.
Igår kompletterades detta med en timmes kampsport. Jo, syrran och jag har ju börjat med en klass som heter Kick&box, på samma gym där mina söner tränar judo. Det var inte oväntat jätteroligt och ganska jobbigt. Det är kul att träna med min syster och det är trevligt att träna med bara kvinnor. Passet liknade Sats boxningspass ganska mycket till sitt upplägg. Jag har gillat de passen men skyggat lite för att träna med stora biffiga killar som kan slå mig sönder och samman.
Sålunda ger jag mig själv med beröm godkänt för både sommar och höststart ur träningssynpunkt.
Nå, men maten då?
Tja. Mja. Det har väl varit både bättre och sämre. På Sommarön bakade jag en hel del småkakor faktiskt (inspirerad av Kristina Sandbergs böcker om Maj. Läser man dem måste man baka!). Däremot lyckades jag hålla konsumtionen av godis och snacks och vin på en ganska rimlig nivå.
Tillbaka i vardagen igen försöker jag tänka på portionsstorlekarna. Jag har nu tänkt om helt ifråga om vad som reglerar min vikt, det är inte träningen utan maten. Tränar gör jag för att må bra, bli glad och känna mig starkare, inte för att bli smalare.
Det jag förstås borde göra är det jag började med för ett år sedan men avbröt när pappa blev sjuk, att prova 5:2-dieten. Jag hann bara någon vecka men det funkade rätt bra. Jag ska fundera ut ett upplägg under den här veckan och bestämma mig om eller om inte. Kanske drar jag igång sedan.
