Imorse vägde jag mig, efter frukost och med lite kläder på (inga jeans). Vikten var 90,2, exakt som för två veckor sedan. Häromdagen vägde jag mig med något tommare mage, då vägde jag 89,6.
Så jag har gått ner, det är uppenbart. Om det är 5:2 eller sjuk-pappa-dieten må vara osagt.
Pappa är alltså sjuk, och för första gången i mitt liv glömmer jag bort att äta, och när jag gör det smakar det i och för sig gott men är ointressant. Inte ens godis eller fikabröd är särskilt lockande, sånt som jag älskade förr. Ett mått på mitt sinnestillstånd kanske.
Efter två veckor är jag positivt inställd till 5:2 som fungerade överraskande väl. Men just nu tar jag en paus från den på obestämd tid.
måndag 14 september 2015
fredag 4 september 2015
Måndag och torsdag, första veckan
Jaha, det var första veckan det. Jag fastade måndag och torsdag så resten av veckan äter jag som vanligt.
Fastade och fastade förresten. Enligt det utmärkta hjälpmedlet matkalkyl.se åt jag ungefär 600 kcal vardera dagen. De små mjölkskvättarna i kaffe och te brydde jag mig inte om att räkna.
Min syster påpekade att 5:2 föreskriver 500 kcal för kvinnor och 600 kcal för män, och eftersom jag är längre och tyngre än de flesta kvinnor och många män kan jag mycket väl äta den större mängden. Annannan är inne på liknande tankegångar i sin kommentar under förra inlägget. Det handlar ju om att äta en begränsad mängd under fastedagarna, om den mängden landar på 500 eller 700 är kanske mindre viktigt.
Nå, hur kändes det då? Knappt någonting. Visst var jag trött som ett utsketet äpple efter jobbet, men det är jag ofta. Visst var det trist att inte kunna sätta i sig en macka när jag kom hem hungrig efter kören, men det var inte svårt att låta bli när jag betänkte att imorgon får jag äta igen.
Jag var hungrig vid läggdags båda dagarna, så hungrig att jag skulle haft svårt att somna, men i måndags tog jag ett glas mjölk och igår torsdag ett päron. Päronet rymdes till min förvåning inom kalorigränsen.
Vad åt jag då? Detta:
Måndag:
kl 7 ett hårdkokt ägg, en bit fröknäcke med Bregott
kl 12 ett äpple
kl 17 en ganska stor bit knäckebröd med en burk makrill i tomatsås som pålägg
Torsdag
kl 7 ett hårdkokt ägg, en bit fröknäcke utan Bregott denna gång
kl 12 raw food lunch bestående av zucchinispaghetti med tomatsås
kl 18 en ganska stor bit knäckebröd med en burk makrill i tomatsås som pålägg
kl 21 ett päron
Lunchen var inte planerad från början, en kollega ville äta med mig och jag tackade ja och tänkte åt fanders med fastan, jag väljer så smart jag kan. Till min förvåning upptäckte jag sedan hur makalöst lite kalorier det är i raw food.
Kontentan är att det här verkar ju inte vara några problem alls. Jag tycker rent av att jag äter så här lite vissa dagar, detta är inget konstigt. Fast när jag tänker efter inser jag att det nog är väldigt få dagar egentligen. Nu formaliserar jag det och ökar frekvensen, så kanske kan det leda till en viktminskning eller åtminstone stabilisering.
Hittills har jag inte vågat träna en fastedag, men jag morgontränade på tisdagen efter måndagens fasta och en lätt frukost, och det gick utmärkt. Lugnare pass funkar säkert på fastedagar, fast jag tränar ju sällan sådana, haha!
Ikväll ska jag äta tortellini. Intressant nog var jag snarare mindre hungrig än vanligt tisdag, onsdag denna vecka, få se om tendensen håller i sig.
Fastade och fastade förresten. Enligt det utmärkta hjälpmedlet matkalkyl.se åt jag ungefär 600 kcal vardera dagen. De små mjölkskvättarna i kaffe och te brydde jag mig inte om att räkna.
Min syster påpekade att 5:2 föreskriver 500 kcal för kvinnor och 600 kcal för män, och eftersom jag är längre och tyngre än de flesta kvinnor och många män kan jag mycket väl äta den större mängden. Annannan är inne på liknande tankegångar i sin kommentar under förra inlägget. Det handlar ju om att äta en begränsad mängd under fastedagarna, om den mängden landar på 500 eller 700 är kanske mindre viktigt.
Nå, hur kändes det då? Knappt någonting. Visst var jag trött som ett utsketet äpple efter jobbet, men det är jag ofta. Visst var det trist att inte kunna sätta i sig en macka när jag kom hem hungrig efter kören, men det var inte svårt att låta bli när jag betänkte att imorgon får jag äta igen.
Jag var hungrig vid läggdags båda dagarna, så hungrig att jag skulle haft svårt att somna, men i måndags tog jag ett glas mjölk och igår torsdag ett päron. Päronet rymdes till min förvåning inom kalorigränsen.
Vad åt jag då? Detta:
Måndag:
kl 7 ett hårdkokt ägg, en bit fröknäcke med Bregott
kl 12 ett äpple
kl 17 en ganska stor bit knäckebröd med en burk makrill i tomatsås som pålägg
Torsdag
kl 7 ett hårdkokt ägg, en bit fröknäcke utan Bregott denna gång
kl 12 raw food lunch bestående av zucchinispaghetti med tomatsås
kl 18 en ganska stor bit knäckebröd med en burk makrill i tomatsås som pålägg
kl 21 ett päron
Lunchen var inte planerad från början, en kollega ville äta med mig och jag tackade ja och tänkte åt fanders med fastan, jag väljer så smart jag kan. Till min förvåning upptäckte jag sedan hur makalöst lite kalorier det är i raw food.
Kontentan är att det här verkar ju inte vara några problem alls. Jag tycker rent av att jag äter så här lite vissa dagar, detta är inget konstigt. Fast när jag tänker efter inser jag att det nog är väldigt få dagar egentligen. Nu formaliserar jag det och ökar frekvensen, så kanske kan det leda till en viktminskning eller åtminstone stabilisering.
Hittills har jag inte vågat träna en fastedag, men jag morgontränade på tisdagen efter måndagens fasta och en lätt frukost, och det gick utmärkt. Lugnare pass funkar säkert på fastedagar, fast jag tränar ju sällan sådana, haha!
Ikväll ska jag äta tortellini. Intressant nog var jag snarare mindre hungrig än vanligt tisdag, onsdag denna vecka, få se om tendensen håller i sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)