Jag ger upp. Det är bara att konstatera att jag orkar inte prioritera min viktminskning just nu. Det är för mycket annat i livet som tar plats.
Jag har inte vägt mig på evigheter, glömmer varje morgon, vill inte veta, mitt undermedvetna sorterar bort det från att-göra-listan.
Men. Träningen tänker jag fortsätta med. Och det hägrar ju en mammaledighet om en inte alltför avlägsen framtid. Under den ska jag träna, och äta bra, och gå långa promenader. Jag ska inte fika varje dag, utom möjligen fruktfika.
Alltså. Ingen fullständig kapitulation, bara en temporär.
I will be back.
